Pelle har skickat bildbevis där jag säger att jag aldrig ska göra om detta. Men tänk vad fort man glömmer... Skulle kunna sammanfatta år 2015 väldigt kortfattat, ungefär typ som " lika jävligt som sist och jag ska aldrig mer göra om det". Men då skulle det ju inte bli någon berättelse. För att fräscha upp erat minne från förra året så tog det väldigt LÅNG tid för mig att åka "rundan" och jag hade oprovade nya pjäxor och oprovade nya skidor, vilket såklart är väldigt DUMT när man ska åka 9 mil. Dessutom var det dåligt väder med regn och många plusgrader.

Men detta år skulle jag vara VÄL förberedd och ha åkt många mil innan och ha min inkörda utrustning. Och vädret skulle stråla av sol och gnistrande snö och fästet skulle vara bra hela vägen och jag skulle liksom bara svischa fram. Eller...?

Det var nästan samma gäng som sist. Robban fick inte för frugan så Henrik från Malmö följde med istället. Sedan var det Vesa, Jimmy, Larsa, Stefan, Pelle och jag. Stugan var stor och fin och jag fick eget rum pga jag var TJEJ. Vi kom dit 2 dagar innan så vi hann fixa och greja och shoppa allt som vi behövde göra. Det stora samtalsämnet var vallor hit och dit och det vankades plusgrader... Jag hade inte åkt rullskidor alls under året, hade endast några mil på snö och endast lite extra styrketräning.

Stugan. Vi åkte i Larsas nya FINA bil. Kan ni tänka er att det fick plats 7 st vuxna människor MED packning i denna bil på måndagens morgon. Någon fick ligga instängd i bagageluckan,  tror det var Vesa... Han överlevde i alla fall om någon undrar.

Här shoppas det energi och vallor mm. Larsa och Pelle toppade länge shoppingtoppen TILLS jag fick akut köpa (panik köpa) ett par NYA pjäxor kvällen innan. Mina väl beprövade pjäxor gängade ur bidningen och det hade jag ju visserligen känt av innan... men det var nu jag förstod hur illa det var. Bara att köpa nya pjäxor, sa tjejen på servicen och hämtade ett par proffspjäxor som det var rea på. Så för andra året på raken så åker jag med helt nya oprovade pjäxor. DUMT. Och eftersom det skulle snöa så var man ju bara tvungen att ha glasögon också med RÄTT nyans på glasen för att se spåret bättre. Så det blev ett par glasögon också.

Så snygga.

Detta är bara en parentes och det är bara Anna som förstår mig nu .. Men i skidaffären står dessa stolar! 

Det stora glidtestet. Här testas Larsas pudervalla som var dyrare än knark, mot Pelles billigare variant. Det var inte värt pengarna om man säger så! Bättre att spara pengarna och... kanske träna mer?.

Grabbarnas lattjolajban låda.

Och min lattjolajban påse!

Vi hade mysigt och trevligt och trots allt så är det ju en kul grej att göra. Alla tog sig runt i år också, till och med Vesa som hade ett knä som började läcka ordentligt ur operationssåret. Och jag åkte 39 minuter fortare än sist! Och jag har anmält mig igen till 2016. DÅ kommer det säkert vara jättefint väder och bra fäste hela vägen och jag kommer vara vältränad och ha min inkörda utrustning och kommer bara svischa fram...

 Här kommer min berättelse och lite bilder från Öppet spår. Är så stolt över att jag tog mig runt (Även om jag säkert var bland de sista som gled in på arenan i mörkret). 12 timmars kämpande i dåliga spår, med trasig meniskel, bakhalt som attan och muskelbristining i ljumsken efter 2 mil. Dessutom en sömnlös natt och helt nya oprovade skidor och pjäxor! Pust! Bara att komma igen nästa år, förhoppningsvis med bättre förutsättningar och bättre tid... Hade i alla fall inte en tanke på att bryta loppet någongång. Jag skulle ta mig till mål även om det var det sista jag gjorde! 

Vi åkte tidigt på söndagen och kom fram till Sälen i ösregn och snålblåst. Här undrade jag vad jag hade gett mig in på... Vattenpölar överallt och typ 6 plusgrader. Stannade till i tältet för att handla vallor, klister och kolhydrater mm. Mitt lager med snickers och daim dög inte, här skulle det vara kolhydrater i alla möjliga former. Bara att köpa, det kanske skulle behövas.

Stugan var jättefin och medans grabbarna klistrade och fönade skidorna satt jag och läste min bok under 2 filtar och kolhydratladdade med en massa chips! På kvällen gick hela gänget och käkade på restaurang. Ställde klockan på 04.30 vilket iofs var helt onödigt... kan ju aldrig sova första kvällen någonstans... "Vilade mig" igenom natten och tänkte att nästa natt kommer jag nog garanterat att sova gott!

Frukost och sen iväg. Vi fick parkera LÅNGT ifrån starten och var tvungna att GÅ med pjäxorna och släpa på skidor och tung väska nästan 1 km. INTE KUL, kändes hur långt som helst och jag hoppades att mina Compeedplåster skulle hålla måttet! Väl framme var det redan fullt med hurtiga människor och långa köer till bajamajorna. Här kom pannlampan till väl pass eftersom det inte fanns nån belysning därinne...Pelle och jag kryssade oss fram genom blöt, hal isgata och klafsig vattensnö och ställde oss sist i ledet och inväntade starten. 

Klockan är 07. Här är jag fortfarande pigg och fräsch och lyckligt ovetande om vad som väntade.

Eye of the tiger. Pelle är taggad, snart kör vi! 

Här står vi i slutet av kön. I bakgrunden syns en av vattenpölarna. Nu hade det i alla fall slutat regna. Och nej det är inte solen utan en strålkastare. Det var mörkt när jag började åka och mörkt när jag slutade åka.

Flera tusen tappra skidåkare i kö. Veteranerna hade orange färgade västar på sig. Man får en sån när man har varit duktig (eller tillräckligt dum?) att ha åkt Vasaloppet/Öppet spår typ 30 gånger eller nåt.. Respekt! 

Första blåbärsstationen. Jag orkade ta av mig handsken och var ju bara tvungen att fota. Nu var det ju bara 8 mil kvar! Sedan låg mobilen i fickan och pep och vibrerade under hela loppet utan att jag orkade bry mig. 

Blåbärssoppan var god och sportdrycken var också god. Till och med de glutenfria bullarna var ok i brist på annat. Buljongen fick jag tvinga i mig. En kisspaus blev det under loppet, tror toakön var ca 20-30 min. Ska kissa i skogen nästa gång så ser det bättre ut i statistiken.

De första 2 milen gick riktigt bra. Hade bra glid och bra fäste med klistret på mina nya oprovade skidor. Det var långa köer i starten, vi sniglade oss fram och det var trångt i alla uppförsbackar. Folk klev på varandras skidor och trillade lite här och där. Jag hittade bra luckor och smet förbi smidigt utan större missöden. Efter 2 mil hade jag åkt längre än jag någonsin hade gjort under min träning på rullskidorna och tänkte att det "bara" var 7 mil kvar. Här var jag fortfarande på gott humör och min tid var inte alls urusel på något sätt och jag hade stakat nästan hela andra milen. Sedan blev det sämre fäste och bakhalt som attan och uppförsbackarna avlöste varandra och tog ALDRIG slut! Det är inte klokt vad MÅNGA uppförsbackar det var!

Efter 3 mil sträckte jag mig i högra ljumsken och det kändes som muskeln var avklippt. Jag hade svårt att diagonalåka, vilket var det enda jag orkade göra pga alla förbannade uppförsbackar och det blev jobbigt att ofta behöva stega uppför. Även på plattare mark kunde jag inte få någon direkt fart pga ljumsken och det började gå långsamt. VARJE gång jag skulle skjuta ifrån så släppte fästet bakåt och det gjorde ONT! Sakta men säkert tog jag mig framåt. Visste att det skulle gå mer nerför efter Evertsberg tror jag det hette. Och sen helt plötsligt hade jag nästan åkt halvvägs. Men nu började det kännas TUNGT. Fick stanna 2 gånger och valla om men det funkade inte bra ändå. Under resten av loppet har jag inget minne av vad stationerna hette, i vilken ordning de kom eller hur just den sträckan var. Minns bara att jag SKULLE ta mig runt och att jag skulle ta en station i taget tills jag var framme. Varje kilometerskylt kändes som ett stort hån. Kunde inte förstå hur en ynka km kunde kännas så LÅÅÅÅNG

Fortsatte att tvinga i mig soppor och kolhydratgele och bullar. Tror det slank ner någon snickers oxå och kände mig konstigt nog aldrig hungrig. Sista milen var mörk och det hade glesat ut sig med folk i spåret. Skön känsla att komma in på arenan och äntligen glida in i mål! Klarade mig konstigt nog utan skavsår eller vurpor trots att folk föll som furor i vissa nerförsbackar. Möttes av hejarklacken Pelle, Larsa och Robban som åkt lite fortare än jag och som redan hade duschat och vilat upp sig när jag kom i mål. De övriga grabbarna var nog redan halvvägs tillbaka till Eskilstuna vid den här tiden. Pelle filmade mig (kunde tyvärr inte lägga upp den) men jag säger i alla fall något i stil med "FY FAN" och "ALDRIG MER". 

                               Men SÅKLART kommer jag att göra om det!   

Sedan skulle chipet på underbenet lämnas tillbaka (stört omöjligt). Försökte böja mig ner men fick kramp direkt. Hörde att tjejen framför frågade funktionären om han kunde ta bort den, så jag gjorde samma sak fast det kändes pinsamt. Sedan hörde jag tjejen bakom mig fråga samma sak... Efter det fick jag faktiskt hjälp med det mesta...var helt slut och gråtfärdig. Vi käkade mat i tältet på arenan, Pelle fick både köpa och hämta mat åt mig, bära mina skidor, väska mm mm mm mm. Sedan väntade en evighetslång busstransport tillbaka till Sälen som tog 1,5 h och jag tänkte att samma sträcka tagit mig 12 h på skidor. Hade ont överallt och visste inte hur jag skulle sitta för att stå ut och åksjuk blev jag också. Bussen stannade en gång för en tjej skulle ut och kräkas medans halva bussen tittade på. Väl framme i stugan blev det dusch (förutom fötterna för jag kunde ju inte böja mig) och lite te innan kvällens sista utmaning: ta mig UPP i våningssängen... Pelle fick såklart putta på! Sussade sen gott hela natten.  

  Robban & Pelle. Trötta men nöjda.

Vår fina stuga som vi knappt hann vara i. 

Sen var det bara att städa stugan från allt klister. Vi åkte nöjde hemåt och vi lunchade på samma restaurang som självast GUNDE SVAN. Tur att jag tog en dag extra ledigt från jobbet så jag kunde softa vid datorn med kaffe hela dagen samt en skön långpromenad i lugnt tempo. Träningsvärk? Jajamän!

                                         SLUT!

Och helt plötsligt har det blivit dags. I morgon åker vi till Sälen och Öppet spår är på måndag. Psyket är laddat men väderförutsättningarna är det värre med. Fredagkvällen tillbringades i Pelles garage, valla, skrapa, valla, skrapa osv osv osv...  Tjejvasan på TV visade att fästet är precis så hopplöst som jag trodde... Är väl bara att smacka på lite klistervalla och kämpa på, men kan jag inte diagonala så blir det TUFFT! Tränad för att staka i 9 mil?.....NOT! Nu packa lite till och sen inhandla compeed plåster till alla skavsår...

Äntligen nya skidor och pjäxor, såå fina! Och säkert jättesnabba... behöver nog inte staka alls...=)  Nu är det bara snön som fattas... Tack till killen på Intersport som ägnade sig åt BARA MIG i en hel timme...Service!

1923 ställde en tjej upp i Vasaloppet och gick i mål på tiden ca 10 h. Vilket såklart skapade lite rabalder... Året efter TOTALFÖRBJÖDS kvinnor att delta för att det ansågs "för jobbigt" för dem. Och tänk att detta förbud höll i sig ÄNDA tills 80- talet!!! VA?

I dag fick jag åka rullskidor alldeles själv för Pelle hade ont i halsen. I strålande sol svischade jag fram över gärdet (som vanligt i rejäl motvind) och satte NYTT PERSONLIGT REKORD!!!  Såååå nöjd!

Hade dessutom varit duktig och plåstrat med compeed på händerna för att inte få några nya blodblåsor och det funkade perfekt! Googlade över skidåkning och träning inför loppet mm och insåg att jag verkligen är en TOTAL AMATÖR! Äger ingen superduper utrustning, har aldrig vallat någonsin, har inget superduperplaneringsschema över träningen, utan tror att jag tar mig runt jättebra  genom att träna på Friskis & Svettis 2 ggr/ veckan samt ett rullskidopass/ veckan. Dessutom är jag ständigt frusen, hungrig och kissnödig så hur ska det GÅ? 

Här kommer den strålande statistiken:

Sträcka: 14,7 km

Tid: 1 h 17 min

Snitthastighet: 5,17 min/km

Kalorier: 940

Vaknade till strålande sol. Tog en promenad på fm och njöt sedan med en kaffe med dunjackan på i solstolen. Inte helt fel för att vara mitten av november! Efter lunch drog Pelle och jag ut på samma runda som vanligt. Och som vanligt motvind över hela gärdet. Men duktiga var vi!!!

Sträcka 14.78 km

Tid: ca 1 h 16 min.  

Resten av dagen gick åt till att försöka felanmäla min iPhone..... GRRRR

Som vanligt frukost och sen direkt till träningen. Näst sista passet för gravida Karin, får väl hoppas att någon vettig tar över...  Det blir en bra träningsvecka i alla fall med ett Core pass i torsdags, medel pass lördag och sedan rullskidor med Pelle på söndag. Känns skönt att ha lite kondis! Och lyxigt att hinna 3 pass i veckan med familj och allt annat som ingår...Tilda sover hos Issa i kväll så Tova, Emma & jag var på bio och såg "Lasse Maja..." och sen blev vi lata och åkte till Burger King och mumsade hamburgare. Vid halv tio blev vi såååå trötta (som en helt vanlig lördagkväll alltså...). Tova ville gå och sussa och jag passade på att läsa ut Kepler boken "Sandmannen". Nästa bok på tur: "Små citroner gula". 

I dag har jag pustat, frustat och snorat precis som en riktig VASA. Tränar på att stå ut med snoret som hänger och börjar rinna utmed kinden eller ner mot munnen... För om jag ska skynda mig att torka bort med handsken så tappar jag ju någon sekund och så kan man ju inte hålla på och sinka sig! Enda trösten är väl att det blir dinglande istappar i vinter som man lätt kan skaka av sig. Nu har jag en ny blåsa brevid det gamla skavsåret på höger hand och nytt skavsår på vänster. Undrar vad jag gör för fel? Antagligen ska jag undvika att hålla så krampaktigt i stavarna.

Ikväll blir det soffläge och vi ska fika muffins som Tova och Amelie har bakat. Är helt slut, när får man gå och lägga sig??? Längtar redan till sängen och min nya Kepler bok .

Sträcka: 1,5 mil

Tid: 1 h 25 min

Snitthastighet: 5,27 min/ km

Kalorier: 979